”Ni ska vara glada att jag inte sköt ihjäl er”

I Trumps USA ersätts Ku Klux Klan av nazister med nordiska förebilder. Under tio dagar reste vi 3266 kilometer genom tre stater – för att bilda oss en uppfattning om det amerikanska hatet.

Text: Ronny Berg Foto: Espen Rasmussen

G

ud gav honom ett meddelande: ”Få tummen ur arslet, Danny”.
I kroppen hade småbarnspappan mängder med alkohol, droger och smärtstillande, så han var inte säker på om han hallucinerade eller om domedagen var inne.
Omtumlad gick han in i badrummet i tegelhuset i staten Washington och gnuggade sig i ögonen framför spegeln. Då hörde han rösten på nytt: ”Danny, jag vill inte att du fortsätter så här”.
Tre gånger upprepades samma meddelande.
Skälvande sköt han undan duschdraperiet för att försäkra sig om att ingen stod där bakom och drev med honom.
När Danny till slut förstod att det verkligen var Gud som hade talat, sjönk han ned på sina bara knän. Tårarna rann när han knäppte händerna mot skyn och frågade:
– Vad ska jag ta mig till, Herre?
Han fick inget svar.

Milisledaren Danny på soffan med sin pitbull efter att ha skjutit på bilder av Usama bin Ladin.

 

V

i kör in i småstaden Charlottesville i Virginia, där Danny i augusti deltog i den största och mest våldsamma vit makt-demonstrationen i USA på flera decennier.
I sällskap av 31 andra soldater från den amerikanska milisrörelsen – alla utrustade med maskingevär och skottsäkra västar – mötte han nazister beväpnade med slagträn, tårgas, sköldar och pistoler, som ropade ”blood and soil” och ”Jews will not replace us”.
När den 32-åriga lärarinnan och motdemonstranten Heather Heyer mejades ner och mördades av en högerextrem bilist, var det ett tidens tecken.
För första gången hade USA:s grupperingar inom extremhögern slutit upp i en och samma marsch.
Målet var att paketera om bilden av amerikansk nationalism: från utslitna, äldre Ku Klux Klan-medlemmar med vita kåpor över huvudet – till unga män i chinos, vita polotröjor och snitsiga frisyrer, under ledning av alt-right-rörelsens (alternativhögerns, red. anm.) ledstjärna Richard Spencer.
”Vi måste vara trendiga och vi måste vara sexiga”, skrev en av dem på sociala medier.
På detta vis målar man upp bilden av USA:s mest framgångsrika, unga nationalister.
– Det liknar inte någon annan rörelse vi haft i USA. Det är det som gör det så skrämmande, säger professor Jalane Schmidt vid University of Virginia.
Måndagen därpå kommer en allmän åklagare att uppmana en åtalsjury att ta ställning till åtalet mot högerextremisten James Fields Jr för överlagt mord på Heather Heyer.

Under tio dagar reser vi 3266 kilometer genom tre stater, för att göra oss en bild av det amerikanska hatet.
I Charlottesville träffar vi antifascisten Jamie Dyer, 56, som monterade två högtalare på ett hustak för att överrösta nazisterna med en dikt av den färgade poeten James Baldwin.

Lorri Cottrill, 45, i sitt hem i Charleston, med järnkorstatueringen på sin underarm. Hon leder den nynazistiska organisationen National Socialist Movement i West Virginia.

I en vägkorsning i West Virginia pyntar Lorri Cottrill, 45, huset inför Halloween. På underarmen har hon en tatuering med järnkorset.
Varje morgon matar hon guldfisken och sina tre katter. Om eftermiddagen hämtar hon barnbarnet i skolan och skjutsar henne till baseballträningen. Får hon syn på ett kärlekspar där den ene är vit och den andre mörk, tänker hon – The National Socialist Movements lokala ledare – att svarta och judar har sjukdomar som vi vita inte har, och när man blandar raser får barnet alla möjliga medicinska problem.
Lorri Cottrills organisation är en hatgrupp, enligt människorättsorganisationen Southern Poverty Law Center.
På två år har antalet registrerade hatgrupper i USA ökat i antal från 784 till 917.
Åtskilliga av de som marscherade i Charlottesville är inspirerade av Nordiska motståndsrörelsen, skriver Time Magazine.
– Det är fantastiskt att vi är en förebild för den amerikanska högerrörelsen, säger organisationens talesperson Pär Öberg till norska VG.
Vid en vägkrog 30 minuters bilväg från Charlottesville kliver Jason Kessler, 34, ut ur en pickup-bil, iklädd skjorta, keps och Ray Ban-solglasögon. En revolver ligger i handskfacket.
Sedan augusti, när han arrangerade extremhöger-marschen i Charlottesville, bor han på hemlig adress efter att ha mottagit åtskilliga mordhot.

I augusti arrangerade Jason Kessler den störste högerextrema demonstrationen på många år i USA.

Allt förvärrades efter att han en sen kväll blandade en cocktail av den ångestdämpande medicinen Xanax med sömntabletter och rödvin, och satte sig vid tangentbordet för att skriva något känslosamt efter bilmordet på Heather Heyer.

Heather Heyer, 32, mördades när hon deltog i en antirasistisk demonstration i Charlottesville.

På Twitter skrev han: ”Heather Heyer var en fet, äcklig kommunist”.
Som barn drömde Kessler om att bli arkeolog och få gräva efter dinosaurieskelett. 
I ungdomen lekte han med tanken på att bli en framgångsrik filmmakare i Hollywood.

Vi lämnar den fattiga småstaden Charleston i West Virginia och fortsätter ut på den amerikanska landsbygden, förbi övergivna husvagnar och småhus så fallfärdiga att de ser ut att ha blivit drämda i marken för att sedan återuppstå som en hög med bråte.
Ovanför ett tomt stirrande fönster har någon skrivit ”Hjälp” med blodröd färg.
Vi är i hjärtat av Trumpland.
Vägen Coal River Road går förbi ett skjutfält, och längst ner i en dalsänka ligger ”The Jesuschurch”. Framför ingången har någon bankat ner en skylt i gräset med texten: ”Believe in the lord Jesus and you shalt be saved”.
Ju längre in i landet vi kör desto tätare är det mellan kyrkorna, för i Herren finns det tröst. Ett av fyra barn i denna stat lever under fattigdomsgränsen.

Vänster: Tommy Kinder poserar med ett av sina gevär i sitt hem i den lilla staden Fork Creek i West Virginia. Överst till höger: John, 59, Halloween-pyntar sitt slitna hus längs Route 3 vid Coal River.

På toppen av en kulle lyser en skylt mot oss med texten ”Barbershop”. En frisör mitt i ödemarken. Innanför dörren står ägaren Mark Eileff, omgiven av jakttroféer, och säger att vi ska vara glada att han inte sköt ihjäl oss på fläcken.
– När ni klev ur bilen kollade jag in er …
I salongens ena hörn har han ställt ifrån sig ett gevär.
– Jag såg inte kameran, bara remmen över din axel. Jag kunde inte utesluta att du bar vapen. Jag kan inte lita på någon, fattar du?

Mark Eileff sitter i frisörstolen med sitt laddade gevär, som alltid brukar stå i hörnet av salongen.

Han pekar mot vägen. För några dagar sedan såg han en ung kvinna gå förbi i pyjamas, med insjunkna kindben och rullande ögon. Ännu ett människoliv som trasats sönder under epidemin av kokain, crack och metamfetamin, tänkte Mark.
– Det har blivit riktigt illa häromkring. Deras blod är så fullt av narkotika att när de urinerar kan de dra upp det i sprutan och bli höga på nytt.
Förra söndagen döptes hans dotter i Baptistkyrkan genom att prästen sänkte ner hela hennes kropp i älven medan han förkunnade: ”In the name of the Father, the Son and Holy Ghost”.
Trots att hon bara är nio år, tog hon själv beslutet om att döpas.
– Jag tror att hon redan förstår vilket eländigt skick vårt land är i, så hon ville försäkra sig om en plats i himlen, säger Mark.

Vänster: Donna, 54, och Doug Tottel, 55, har ingen fast inkomst utan lever av pengarna de får in genom att sälja saker från sin veranda. De bor i Fork Creek djupt inne i West Virginias skogar. Överst till höger: Scott, till vänster, kallar sig hillbilly. Donald E. Thompson, till höger, har sydstatsflaggan i sin bil. De bor också i Fork Creek.

I 24 år har han sett världen förändras från dörröppningen till sin salong. När det blir långtråkigt går han bara runt knuten och skjuter en ekorre.
Han har aldrig rest längre än två mil varken öst eller väst om denna salong, men en dag upptäckte han en gård i närheten där slavar köptes och såldes.
– De flesta av oss häromkring har släktingar som var med i Ku Klux Klan.
Han tystnar.
Gäller det dig också?
– Jag tror inte jag vill gå in på det närmare.

Milisledaren Christian Yngling bor i en husvagn i Pennsylvania för att kunna spendera alla sina pengar på milisen – och cigarrer.

Djupt inne i vildmarken längs bergskedjan Appalacherna i West Virginia har den amerikanska milisen, som patrullerade för nazisterna i Charlottesville, ett hemligt träningsläger.
– Skriv inte var vi är! Beskriv inte naturen häromkring. Jag vill inte att någon i hela världen ska veta var detta ligger, befaller ledaren för Pennsylvania Light Foot Militia, Christian Yingling.
Enligt Southern Poverty Law Center leder han en hatgrupp. Själv beskriver Yingling sina medlemmar som patrioter.

En av ”patrioterna” är Danny, som nu kryper ut ur ett tält och berättar att han förstår frustrationen hos de som marscherade i Charlottesville.
När han ser tv-inslag om flyktingkrisen i Europa, konstaterar han:
– Det är slut med Europa, och jag tror aldrig att det kommer åter. Den europeiska kulturen är ödelagd, och de som försökte varna om flyktingarna är moraliskt fördärvade. Angela Merkel har lyckats med det Adolf Hitler inte fick till, utan att avfyra ett enda skott. Nu har hon hela Europa under sin tumnagel.

Vid Dannys sida står Yingling. Han tänder en cigarr.
– Det kommer alltid finnas onda människor. De kan finnas i en kristen församling, bland oss i milisen eller inom den yttersta högern. Jag har även sett mörkhyade bära plakat med texten ”Kill the whities”. Nu när landet har blivit så polariserat kommer hatiska människor från bägge sidor ut ur skuggorna för att säga sin mening. Det pågår ett krig.

När Donald Trump i ett uttalande sa att ”båda sidor” var skyldiga till våldet i Charlottesville, legitimerade han högerextremism, menar professor Jalane Schmidt vid University of Virginia.
– Han backar upp nazisterna och ger dem självförtroende, och det skiljer honom från alla tidigare presidenter, säger hon.
Högerextremister har planerat eller iscensatt nästan dubbelt så många terrorattacker som islamistiska extremister i USA under de senaste nio åren, enligt mediecentret Nation Institute.
På en restaurang i Charlottesville berättar antifascisten Jamie Dyer att det skrämmer honom.
– Det är nästan så att jag tror att Trump vill att det ska bli krig mellan vita och svarta. Varje gång han öppnar munnen blir samhällsklimatet lite kallare, säger han.
1980 bestod 80 procent av USA:s befolkning av vita. Idag utgör de 60 procent. 2040 kommer vita amerikaner troligtvis att vara i minoritet.
– Det gör dem rädda och desperata på ett sätt de inte har varit förut, menar Dyer.

Mellan trivsamma uteserveringar och exklusiva klädbutiker på en sidogata som lika gärna hade kunnat vara i London eller Paris, finns en minnesplakett nedsänkt i gatstenarna med texten: ”Slave Auction Block”. Här såldes och köptes afrikaner.

En liten plakett i gatan vittnar om dåtidens slavauktioner.

Inte långt härifrån brukade Ku Klux Klan bränna kors ”i närvaro av hundratals av stadens ledande affärsmän”, enligt lokaltidningen. Varje söndag var 200 stolar i kyrkan reserverade för medlemmar i den terrororganisation i USA som har krävt flest människoliv. Till och med Charlottesvilles sheriff var med i Ku Klux Klan.

Ett flertal av de vi möter menar att det fortfarande råder en ”plantagestämning” i staden. Senast den sjunde oktober var de vita nationalisterna här på nytt och skrev ”blood and soil” på statyn av sydstatsgeneralen Robert E. Lee, medan de ropade ”Russia is our friend” och ”The South will rise again!” i en så kallad ”flashmob”, med inspiration av Identitärrörelsen i Österrike. Alltihop livesänt på Facebook av ett medföljande filmteam.

23 augusti 2017 täcktes den kontroversiella statyn av sydstatsgeneralen Robert E. Lee i Charlottesville över med plast.

En video visar när alt-right-rörelsens mest profilerade ledare, Richard Spencer, tänder en fackla under statyn som har blivit en vit makt-symbol för amerikanska patrioter och högerextremister.
Facklor är korsbränning i 2017-årstappning.
Medan Ku Klux Klan är i det närmaste ointressanta för amerikanska massmedier, är alt-right-rörelsens styrka att de har lyckats attrahera pressen.
Det kan förklaras med karismatiska frontfigurer som leder tankesmedjor och träffas på konferenser, där de diskuterar kultur, identitet och värdet av ”en fredlig etnisk rensning”.

– Många av dem är välutbildade. De är smarta och klär sig snyggt. De bor i storstäderna och är mästare på sociala medier, säger professor Jalane Schmidt.
På alla sätt påminner den nya rörelsen om nationalistiska grupper i Europa.
Den svenske civilekonomen, förläggaren och redaktören för AltRight.com, Daniel Friberg, framhålls som alt-right-rörelsens europeiske ledare.
– Jag vill använda den positionen till att skapa en kraftfull symbios mellan den intellektuella sprängkraften i de identitära idéerna i Europa och energin från den amerikanska alternativhögern, säger Friberg till VG.
När vi frågar vad amerikansk och europeisk nationalism har gemensamt, är hans svar utmaningen med ”The great replacement”.
– Vita människor riskerar att utrotas, säger han.

”Redcorn” vill inte visa sitt ansikte på bild.

Av alla vi träffar i USA finns ingen som hatar mer intensivt än en man som kallar sig Redcorn och som kämpar mot Amerikas extremhöger.
Han är så rädd för sin egen säkerhet att han kräver att få bli fotograferad med tyg över ansiktet, vilket är en dålig idé eftersom vi gör intervjun framför en bank.
Lyckligtvis har Redcorn inte pistolen med sig – den han varje kväll lägger i jackfickan när han går av sitt skift på en snabbmatskedja i Amherst i Virginia.
När du tillhör Southern Virginia Antifa är det naturligt att du utvecklar en viss paranoia. Redcorn anser att han representerar det goda i kampen mot det onda. I nästa stund säger han att han skulle vilja gå in i nazisternas hem och döda dem framför deras fruar och barn.
– Jag kan skalpera dem också.

Vi kör in genom porten till ett stenhus från 1800-talet i staten Washington.
Danny har tryckt ner ett plakat i marken med texten ”Trump makes America great again”. Äpplen ligger nedfallna under fruktträden i trädgården.
Mellan träden vaggar en pittbull bakom Dannys fru och fyraårige son. Pojken har Danny redan övat skytte med.
– Han är en naturbegåvning.
Ovanför entrédörren sitter den amerikanska flaggan, och innanför tröskeln har Danny placerat en hagelbössa som, enligt honom, gör mos av en inkräktare med ett enda skott.

Varje söndag väcker han grannarna genom att skjuta prick på en måltavla med Usama bin Ladin längst ner i trädgården. Strax bakom finns en tät, nästan ogenomtränglig skog, där Danny då och då sätter sig vid ett träd och väntar i tystnad på att ett rådjur ska gå förbi som han kan fälla med pil och båge.
Vi kör till kyrkan där Danny sjunker ner på knä framför korset. Innan han gick vilse i tungt drog- och alkoholmissbruk var han med i en satanisk kult, där han hävdar att han fick elden från ett värmeljus att flamma upp i taket och så ner, med hjälp av svart magi. Det skrämde livet ur honom och fick honom att tänka: ”Jag måste över till andra sidan”.
Några år senare säger han att Jesus visade sig för honom, både i verkligheten och i drömmen. Hans fru intygar att hon såg Danny gråta när han bevittnade hur Jesus spikades upp på korset.

Landet har genomgått ett moraliskt förfall, menar Danny. Allt som tidigare var rätt och riktigt har blivit galet – och vice versa.
– En dag kan du känna dig som en man, nästa dag som en kvinna och efter det som en hund, säger han.
Mycket av det som händer får Danny att tänka att världen håller på att gå under.
Genom milisrörelsen har han börjat förbereda sig på det Bibeln beskriver som domedagen.
– Gud säger att ingen man vet vilken dag eller timme. Inte ens änglarna i himlen eller sonen, bara Fadern. Himlen kommer att spricka upp och allas ögon kommer att vara riktade mot Honom.
När Danny läser om klimatförändringar, jordbävningar och terrorangrepp påminner det misstänkt mycket om sådant han läser i Bibeln, förvisso beskrivet genom andra exempel.
Om kvällarna knäpper han händerna och ber för nationen och för sitt äktenskap, och tänker att det som händer nu är ”The End Days”.